Det jag anklagas för har fått mig att tappa fotfästet. Tog en sväng på toa för att spy och nu är jag ordlös. Stum. Tillplattad och dränerad. Jag trodde aldrig att detta var möjligt. Jag såg inget av det komma.
PAS, Parental Alienation Syndromet. Jag läser orden om och om igen. För bara några timmar sedan visste jag inte att det fanns. Nu är jag anklagad för att utöva detta på min dotter.
Otillbörlig påverkan av barn, psykisk misshandel av barn.
Det är vad jag anklagas för.
Psykisk misshandel av min dotter.
Jag anklagas av hennes pappa. Av den man jag levt med sedan jag var sexton år gammal. Vi har levt tillsammans i mer än halva mitt liv.
Mer än halva mitt liv.
Vi har älskat, pratat, gråtit och kämpat tillsammans. Och nu.
Jag läste om PAS på nätet. Sedan grät jag.
Och nu undrar jag. Hur kan detta vara möjligt?
Ett litet hörn som är mitt... 