Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘kvinnofråga’

Kvinnodagen imorgon. Stort. Funderade ett tag på om jag skulle skriva något intelligent, ett statement kanske. Som någon av de stora bloggdrottningarna. Komma på en lista, hyllas på en gala, bli stor på Twitter. Men nej. Vad vet en kvinna med ett rörigt intellekt som jag om sådana märkvärdigheter.

Numera när måndagen kommer går jag till mitt jobb. Glädje. Så även denna måndag. Men nu står jag inför ett dilemma. Så hjälp mig nu.

Jag har en deadline på måndag. Ett fotojobb som måste vara klart. Alla andras deadline hänger på att jag håller min. Det är viktigt att jag är där. Och som jag älskar mitt vanliga, omärkvärdiga jobb.

Men.

Min yngsta dotter är fortfarande lite sjuk. Inte mycket. Förkylningen är på avtagande och hon är hyfsat pigg. Trots det borde hon vara hemma en dag till. Tempen är något förhöjd, så det är inte klockrent att hon ska knata iväg till skolan.

Så nu funderar jag, lite så här, i mitt röriga intellekt. En ”bra” mamma som stannar hemma med min dotter för att visa att inget är viktigare än mitt barn och att jag, absolut, gör rätt prioriteringar. Hela tiden.

Eller.

En kvinna som tar ansvar för det jobb hon gillar väldigt mycket och tänker att va’ fan det måste finnas en kreativ lösning. Som ensamstående mamma måste man väl inte slå knut på sig själv för att vara bra? Eller…

Jag funderar på när jag var liten. När mamma och pappa jobbade och jag, precis som många av mina jämnåriga kompisar, tog ansvar för oss själva en tid om dagen. Som när jag hade opererat blindtarmen vid 9-årsåldern och jag var hemma veckan efter sjukhusvistelsen. Klarade mig själv några dagar när mamma och pappa jobbade. Gick bra.

Så jag tänker att kanske kan hon vara hemma själv under måndagen. Det finns mat att värma i micron (fanns inte när jag var liten), jag tänkte köpa en tidning till henne att läsa och mellis att smaska på. På eftermiddagen kommer storasyster hem och sen kommer mamma och pussar och säger att hon är sannerligen en stor flicka som klarat detta alldeles galant.

Och jag är ju bara ett telefonsamtal bort.

Men ändå, år 2010 med kvinnodagen i antågande och delad föräldraledighet så känns något fel.

Vi argumenterar för rätten att kvinnor ska få börja jobba direkt efter förlossningen eller att inte diskrimineras vid utnämning till ansvarsfulla jobb, där närvaro krävs, bara för att man fött barn. Trots det får jag dåligt samvete.

En tagg i hjärtat för att jag vill, denna dag, prioritera jobbet och låta min lilla stora tjej på nio vårar klara sig själv en dag. Något som jag vet att hon klarar av. Även om hon kommer tycka att det är lite långtråkigt. Något som min mamma på 70-talet tyckte var helt självklart. Och nu, nu finns det så många som förfäras. ”Hon är alldeles för liten. Man ska verkligen vara hemma när barnet är sjukt.”

Eller är det så att kvinnors möjligheter, rättigheter och det fina i att vara en på uppgående karriärkvinna i dagens samhälle är avhängt på att de har en man där hemma?

Annonser

Read Full Post »