Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘vardag’

Alla dessa dagar som ligger framför mig. Jag vet att det inte kommer att bli lätt. Så långt som vi står från varandra och så lite vi nu har gemensamt. Obehaget har slagit rot nära min mage. Jag önskar att det vore annorlunda.

Nu är det inte så. Och jag värdesätter varje stund som är lugn och nästan orosfri. Viss om vad som kommer.

……

Ska jag skriva en novell till Makalösa föräldrar om ekonomi är det nog dags att börja nu. Tror visst deadlinen var i början av juni. Allt jag vill hinna och så lite tid. Och så ibland, bara så där, tar orden slut.

Borta. Utvädrad som den unkna doften från en instängd lägenhet. Jag söker, trevar och tänker att de bara gömmer sig en stund. Jag vet inte.

……..

Nu återgår jag till schlagerkvalet och dotterns underbara recensioner. Jag lånar orden.

Rakt av och ohämmat.

Read Full Post »

Det är ljuvligt. När det spritter i barnens ben och de äter sin middag fort, fort för att sedan tumla ner till lekparken. ”Mamma, mamma, kom du med.” Och hur kan man motstå det.

Alla måsten som bor på min axel och alla ting som jag behöver fixa. Men nej. Jag borstar min axel, lägger tingen åt sidan och följer barnen till parken.

Blir lite extra glad av att se alla andra barn som också är där. Och vuxna. En filt och lite kaffe skulle sitta fint. Dessa varma sköna sommarkvällar. På axeln hänger kameran och jag får nog allt en och annan bild.

En stund i soffan med datorn i knäet. För att sedan krypa under täcket. Planera morgondagen och kanske, kanske ägna mina måsten en tanke.

Eller inte.

Read Full Post »

Vår katt vet vad hon vill. Och det talar hon gärna om. Högt och ljudligt med en blick som inte viker från min. Och jag behöver inte gissa, jag vet vad hon väntar sig av mig.

Celine möter mig med ett högljutt jamande när jag kommer innanför dörren. Hon trampar otåligt runt mina fötter under tiden jag tar av mig. Sedan vandrar hon före mig runt hörnet in i köket.

Svansen håller hon rätt upp och sedan vickar hon lite uppfordrande med den översta tippen. Som om hon kallar på mig. Sätter sig vid matskålen och jamar till.

Nej, gumman det blir torrfoder idag säger jag. Om en stund jag måste bara….

Ett ilsket jamande skär genom hemmet.

Jag tar fram torrfodret och fyller på. Som om det hjälper. Hon ställer sig på två ben, jamar högljutt. Ilsket.

Och så håller det på. Länge. Ja, fem minuter i alla fall.

Jag tar fram tonfiskburken. Häller upp. Och det ilskna jamandet vänds till ett mjukt spinnande.

Efter maten hoppar hon upp i fönstret. Svansen hänger lojt längs väggen. Tippen vippar lite då och då.

Så vänder hon sig om. Hennes blick rakt in i min och hon bjuder på ett belåtet kuttrande.

Nöjd.


Read Full Post »

Hopkrupen i soffan. Datorn i knäet, middagen avklarad och nu en skön stund. Lillsnorpan spelar på pianot och storsnorpan knäpper på datorn. Kvällar som denna gör mig glad.

Balkongdörren står en aning på glänt. Utanför fönstret hänger en månskärva på den kvällsblå himlen. Och ljuset är underbart vackert.

Celine, vår lilla silvergrå dammtuss till katt, sitter på soffstödet och suktar efter glassen som storsnorpan slickar i sig. Det är bra. Under tiden är hon tyst. Annars snackar hon mest. Kan bli aningens för mycket ibland. Katten alltså. Inte storsnorpan.

Snart är kaffet klart och lillsnorpan ska läsa högt ur sin bok för mig, Joy och önskeburken. En stund av nära mys.

Dessa underbara lugna vardagliga kvällar. De skänker ro.

I själen.

Read Full Post »

För några dagar sedan skrev Christina Stielli om lycka, och hon pratade om det på radion. Det fick mig att fundera…. igen. Vad gör mig lycklig? Och när jag mår bra, vad gör mig lyckligare? Har jag lärt mig något av den käftsmäll som jag fick för ett halvår sedan och som nockade mig totalt?

Lycka. Glädje. Endorfiner i kroppen som får mig att må bra. Jag ska snart, fem dagar i veckan, ta tunnelbanan till T-centralen eller Hötorget. Jag kan välja. Twittra lite innan jag kliver av och gå några minuter till den stora byggnaden där jag ska umgås med arbetskamrater. Ta en fika. Vara kreativ, äta lunch, gå på möten. Göra saker jag tycker är kul.

Jobba.

Det gör mig lycklig. Skänker en känsla av att finnas till. På riktigt

Eller.

När en liten hand smyger sig in i min, och sedan när hon med bubblande röst berättar om dagen. Vad hon gjort, lärt sig och funderar på. Vi kämpar oss fram i snömodden och hon bara fortsätter prata, andfådd, men så full med ord som bara måste ut. Och jag känner hur jag ler och jag blir varm i hela kroppen. Och jag är lycklig.

Det finns annan lycka, en lycka som smärtar.

Min mamma dog i levercancer, sviterna efter att ha kämpat mot bröstcancer. Vi fick sex veckor från diagnos till död. Och jag fick vara med henne. Det var en smärtsam, sorgsen lycka. Hon kom till sjukhuset och på tredje dagen fick hon en liten stroke. Jag fick kamma hennes hår, hjälpa henne med hennes smink och hålla hennes hand.

Jag var med henne varje dag, drog hennes rullstol och sa till henne, mamma jag älskar dig, du har varit bra. Så bra för mig. Jag såg i hennes ögon att hon älskade mig. Och jag var ledsen. Vi tröstade varandra och där bland all sorg fanns en lycka. En lycka över att få tiden, tiden innan allt var över.

Lycka.

När någon smeker din kind och du blundar, när det känns som om världen utanför flyter bort i dimman och du vet….

Du vet att det finns någon som ser bara dig. Och som finner lycka i att du blir lycklig av att denna någon smeker din kind. Sakta.

Livet gör mig lycklig. Och det vanliga, vardagliga livet gör mig lyckligare.

Som när jag känner mig lite ensam och slänger ut en rad på twitter och jag får en massa sköna rader tillbaka. Så lite, ibland så mycket kärlek. Och varje gång gör det mig förundrad och lycklig. Lycklig över att jag får bekräftelse på att det finns så mycket gott out there. Det behöver jag påminnas om från gång till annan.

Så om jag då vann de där miljonerna på lotto, eller far iväg på en amerikansk talkshow och får massor, jag menar massor av dyra prylar. Vad händer då? Blir jag lycklig? Lyckligare?

Fri, jag blir friare att göra det jag vill. Jag får möjlighet att förverkliga saker jag inte kan göra nu. Men när jag blundar och tänker på det som gör mig lycklig, då ser jag alla dessa dagar, vardagar fyllda med vardagliga saker som jag aldrig någonsin, för någonting vill vara utan.

Då är jag lycklig.

Read Full Post »