Solen lös idag. Satt en stund vid kajkanten och spanade ut över vattnet. Livet kändes lätt just då, i den stunden. Nu väntar en Ben & Jerry i frysen. Och den är bara min.
Det har varit en aningens uppståndelse i veckan som gick. Wijk, rondellhunden och Mohammed har varit på tapeten igen. Och ja, yttrandefrihet är viktigt. Det ska vi ha. De allra flesta av oss är överens om det. Men bara för att man kan och man får behöver man ju inte så till den milda grad trampa på någon eller i det är fallet några.
Yttrandefrihet är viktigt. Medmänsklighet och klokhet ännu viktigare. Det lär jag mina barn i alla fall. Saker som är tillåtna behöver inte alltid var ok. Märkligt kan tyckas. Men så är ju livet ganska märkligt trots allt.
Om jag tycker mordhoten är överdrivna? Absolut. Reaktionen är inte försvarbar. Så är det visst.
Men ärligt, det här att allt kan göras i konstens namn. Spela psyksjuk för konstens skull. Vandalisera en t-banestation tillika ett t-banetåg i konstens tecken. Avbilda Mohammed som rondellhund för att få uppmärksamhet…. eh i konstens namn var det ju.
Att höja konsten till dimensioner av oantastlighet.
Jag vet inte jag…, tror jag tycker det är oklokt helt enkelt.
Då känns det skönt att sätta sig i solen. Låta själen värmas och ge ljuset utrymme att plåna ut alla märkliga tankar.
Och nu ska jag ta mig lite Ben & Jerry.
Because I’m worth it….
Ett litet hörn som är mitt... 