Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘separation’

Alla dessa dagar som ligger framför mig. Jag vet att det inte kommer att bli lätt. Så långt som vi står från varandra och så lite vi nu har gemensamt. Obehaget har slagit rot nära min mage. Jag önskar att det vore annorlunda.

Nu är det inte så. Och jag värdesätter varje stund som är lugn och nästan orosfri. Viss om vad som kommer.

……

Ska jag skriva en novell till Makalösa föräldrar om ekonomi är det nog dags att börja nu. Tror visst deadlinen var i början av juni. Allt jag vill hinna och så lite tid. Och så ibland, bara så där, tar orden slut.

Borta. Utvädrad som den unkna doften från en instängd lägenhet. Jag söker, trevar och tänker att de bara gömmer sig en stund. Jag vet inte.

……..

Nu återgår jag till schlagerkvalet och dotterns underbara recensioner. Jag lånar orden.

Rakt av och ohämmat.

Annonser

Read Full Post »

Tillit. Och respekt.

Du har ingen aning. Eller hur? Om orden. Dess betydelse och dess värde. Som om jag inte redan visste. Men ändå hoppas jag. Varje gång. Försöker försäkra mig om att det är sanningen som kommer ur din mun.

Att jag aldrig lär mig.

Read Full Post »

Livsviktigt. Hon kryper ihop. Vinden får hennes hud att knottra sig, kroppen rister till. Ligger sedan stilla. Beslutet måste tas, ändå skjuter hon det framför sig. Igen.

Hon låter ögonen följa rummets konturer. Spår på hennes kinder. Skulle du smaka vore de salta. Men dina ögon filtrerar. Väljer att inte se. Igen. Tvåsamheten ligger som en klibbig hinna över huset men ensamheten har aldrig varit större. Känslan är obehagligt bekant.

—-

Ensamheten fyller mitt hjärta. Rofyllt. Jag återerövrar mig själv, behöver ingen annan som bekräftar mig. Ser mig själv och ger mig de ord jag behöver. Ger mig och mina hjärtan all den tid vi behöver, att dela den tiden med en ny partner känns främmande. Nu.

Lyssnar på våra behov. Ger oss paus att andas. Landar.

—-

Vi är så olika du och jag. Så olika som bara två före detta älskande kan vara där ingen väg finns tillbaka.

Någonsin.

Read Full Post »

Pratade med en vän idag. Och på frågan hur det är svarade jag: ”jo, det är lugnt… just nu.”. Och hon vet precis vad jag menar. För när lugnet har varit ett tag börjar det krypa bak i ryggraden.

Hon som jag vet att lugnet aldrig varar.

Plötsligt.

Det som hos dig är verklighet och hos mig bara är en undran om varför exploderar mellan oss.

Jag håller andan. Och kommer ut på andra sidan.

Tills nästa gång.

Read Full Post »

Det är när han kryper under huden som det är som allra värst. När jag inte kan värja mig och trycket inifrån ökar. Känslan av att brista överväldigar mig. Huden bränner vid varje beröring, även min egen.

Genom orden hör jag hans röst, känner hans blick och förnimmer hans beröring. Det finns inget i det som är angenämt. Ingenting.

Det är de små nyanserna i orden som gör illa.

Så subtilt.

Som pickande småfåglars näbbar träffar de mig. Och jag vet att han vet att de gör mig illa. Och allt är obegripligt. Alla åren som runnit genom oss.

Jag frågar honom: ”Men, var då ingenting av vårt liv tillsammans äkta?”

Nej, svarade han. ”Ingenting, ingenting med dig var äkta.”

Tystnad.

Bakom ett pulserande hjärta sitter en flicka med tårar i ögonen. Sakta trillar de ner och färgar hennes kinder röda. De rinner genom kroppen och gör hennes hud alldeles varm.

Hon gråter inte för din skull, inte heller för sin egen. Utan för alla de åren som inte längre finns, de som inte var på riktigt

Read Full Post »

Separation. Ångest och en stor sorg. Skilsmässa, så jävla trist. Jag vet att det var oundvikligt, men ändå, jag ville tro in i det längsta att det inte var så farligt, att jag kunde få det att fungera.

Om jag bara….

Vi träffades unga, väldigt unga och efter många långa år har vi nu gått skilda vägar. Vänner? Nej, så kan man nog inte säga. Inte alls.

Och även om jag var beredd på det, även om jag förstod att det fanns de av våra gemensamma vänner som skulle ”välja sida”, så hade jag ändå någonstans tänkt att de först skulle prata med oss bägge. Att de någonstans skulle tänka själva.

Det blev inte så.

Man förlorar vänner i en skilsmässa.

Och även det är en sorg.

Read Full Post »