Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘vänner’

Jag har lärt mig att njuta av de goda sakerna som händer. För de händer, nästan varje dag. Ibland är de små, nästan obetydliga för andra. Andra gånger är de större och får bäras hem.

Igår när jag låg kvar och slumrade i sängen, halvt vaken, halvt sovandes; då hör jag hur det blippar till i mobilen. Med sömnen kvar i kroppen sträcker jag mig efter Iphonen och läser sms:et som ramlat in.

”Jag stå i solen, väntar på ett tåg. Har jobbat en kväll och en natt. Påminns om hur lyckligt lottad jag är. Vänner har jag. Många. Du är en av de bästa. #kärlek”

Kudden var mjuk under mitt huvud, mina ögon slutna.

Ett leende lekte vid mina läppar. Jag är omtyckt, jag har vänner och jag känner mig trygg. Då och då under dagen läste jag mitt sms och en värme spred sig i kroppen.

Tack @Stora_Essingen ❤

Måndag. Trött. En dag fylld av lite oro, lite tvivel och trötthet. Dagen rinner fram och kvällen är här. Maten ska lagas, det dukas av, städas, plockas undan och jag är trött. Jag står och plockar vid diskbänken när jag hör en röst bakom mig;

”Jag älskar dig mamma. Du är den bästa mamman man kan ha. Du är fin.”

Tröttheten blir genast mycket lättare att bära. Och hjärtat.

Hjärtat ler.

Med kökssaxen öppnar jag försiktigt paketet som färdats en lång väg till mig. Jag plockar fram den ena godsaken efter den andra, den ena delikatessen efter den andra. Helene på Citronodlingen på Sicilien har skickat godsaker till mig.

En omtanke lika varm som Siciliens sol.

Och jag tänker att det fanns en tid då jag hade möjlighet att hjälpa andra, på ett helt annat sätt en vad jag har nu. Jag brukade tänka att allt kommer tillbaka. Under lång tid tittade jag åt fel håll. Trodde hjälpen skulle komma någon annanstans ifrån.

Nu vet jag bättre. Den kommer från där du minst anar det.

Den kommer med värme, kärlek och omtanke. I orden, en gest, ett sms eller ett helt underbart paket.

❤ till dig, Helene på Citronodlingen. När tiden kommer och möjlighet ges.

Då kommer vi.

Barnen och jag.

Annonser

Read Full Post »

En aningens snopen blev jag allt. Jaha, liksom. Där stod vi och väntade. Men jag fick gå därifrån i ogjort ärende. Jag tycker nog att man ringer om man får förhinder. Men det var ju någon annans tid det handlade om. Eller hur?

Nåja, tingen är som tingen är. Oföränderliga. Och snopen kanske men inte alls förvånad.

——

Pratade med en vän idag. Hon är smart. Väldigt smart, eller skärpt kanske är ett ännu bättre ord. Hennes intellektuella skicklighet ligger på ett annat plan än mitt. Det gillar jag. Jag får stretcha mina tankar.

Och jag tror jag gör det bra.

För när jag gör det. Stretchar mina tankar. Då tror jag att jag finns där för henne på ett sätt som hon behöver.

Det är en skön känsla.

——

De är de små tingen som gör min vardag.

Read Full Post »

Jag ska aldrig någonsin glömma. Aldrig någonsin. Alla dessa underbara människor som i både tanke, ord och handling står vid min sida. Håller min hand och får mig att orka. Aldrig någonsin kommer jag att glömma, ni bor alldeles bredvid mitt hjärta. Underbara ni.

Idag har jag varit hos omtänksamma vännen. Barnen var där hela dagen. Hem kom vi, efter att ha blivit skjutsade, med fyra (4!) kassar med kläder. Allt till barnen. Fina kläder. De var så glada.

Och jag var glad. Både våren och sommaren räddad. I stort. Och varje steg jag tog kändes lite lättare.

I påsk rensade jag ut lillsnorpans garderob. Packade kläder fint. Och skor. Åkte till annan ensam mamma med liten flicka. Hennes ögon lös när hon provade plagg efter plagg och hon utbrast efter varje provad sak: ”Den här tar jag.”

Med ett leende stod hon mitt i högen av kläder.

Aldrig någonsin ska jag glömma. Att all den hjälp och värme jag får, den har jag till låns. Och när jag kan stå själv då ger jag den vidare.

Tack för att ni finns.

Read Full Post »