Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Döttrarna’ Category

Idag kramar jag min yngsta dotter lite extra när det är dags för nattning. Jag kan inte skydda henne mot världen, men jag  gör vad jag kan för att trygga hennes framtid. Jag tänker inte vara tyst.

För min 12-åriga dotter ska jag förklara hur, i ett demokratiskt samhälle, ett främlingsfientligt parti kan komma in i riksdagen. Detta trots att det finns en lag som säger att vi inte får diskriminera andra, ostraffat.

Du förstår, i ett demokratiskt samhälle accepterar vi allt. Det är även politiskt okej att säga att du inte borde få vara hos mig. Det är politiskt och demokratiskt möjligt för människor att aktivt jobba för diskriminering av andra människor.

När du kom till mig la Sverigedemokraterna lappar i min låda. ”Stoppa adoption från utlandet” ”Inför tvångskastrering på adopterade från utlandet”. Idag är det möjligt att i det nya Sverige, under namnet demokrati, politiskt jobba aktivt för de frågorna.

Idag har de tvättat partiprogrammet och visar inte, utåt, sina extrema åsikter. Jag är övertygad om att åsikterna finns där. Under ytan.

Demokratin är oerhört viktig. Ibland slår den fel. Jag är så ledsen att du drabbas av den, för mig är det obegripligt att ett främlingsfientligt, rasistiskt, parti har kommit in i riksdagen. Fått möjlighet att påverka.

Idag har det varit lätt att hålla sig för skratt.

Read Full Post »

Försöker skriva en rad. Min fina dotter sitter bredvid mig. ”Mamma, kolla här”, ”Mamma, lyssna på det här” ”Mamma…”

Ärligt. Det är omöjligt att samla tankarna på ett ställe. Kärleken tittar på schlager och vill dela med sig av sina kloka, sköna och underbara kommentarer.

Min tjej borde ha en lysande framtid som kommentator eller varför inte radio. Kanalerna borde stå på rad. Hon är grym. Inte en död sekund här inte, rapp i tungan och snabb i tanken.

*dunk, dunk, dunk* Hon slår mig lätt på armen. ”Men mamma, du måste kolla nu. OK!”

Jag har en egen kommentator och shit vad kul det är.

Read Full Post »

Min lilla söta loppa. Idag fick jag en present av min dotter. Hon for iväg efter skolan och handlade till mig. En försenad födelsedagspresent och en lite tidig mors dags present stod det på kortet. Mina tårar sprutade och kärleken fick hjärtat att bli dubbelt så stort.

Jag älskar dig mamma! Puss, puss, puss, puss…..

Hon hade handlat en blus. Precis en sådan blus som jag tycker om. Hon visste precis. Och det var länge sedan jag blev så glad. Och precis som jag ser henne, ser hon mig.

Du gjorde mig så glad idag min kärlek.

Tack!

Read Full Post »

Det är ljuvligt. När det spritter i barnens ben och de äter sin middag fort, fort för att sedan tumla ner till lekparken. ”Mamma, mamma, kom du med.” Och hur kan man motstå det.

Alla måsten som bor på min axel och alla ting som jag behöver fixa. Men nej. Jag borstar min axel, lägger tingen åt sidan och följer barnen till parken.

Blir lite extra glad av att se alla andra barn som också är där. Och vuxna. En filt och lite kaffe skulle sitta fint. Dessa varma sköna sommarkvällar. På axeln hänger kameran och jag får nog allt en och annan bild.

En stund i soffan med datorn i knäet. För att sedan krypa under täcket. Planera morgondagen och kanske, kanske ägna mina måsten en tanke.

Eller inte.

Read Full Post »

Rädsla. När mitt barn är så ledsen, så förtvivlad att hon inte längre finner orden. När hon ber mig ”Mamma, kom.” Och jag inte är hos henne. När hon till slut bara viskar ”Jag orkar inte mer”. Det är då som rädslan slår rot i mitt hjärta.

Och när jag äntligen får slå mina armar om henne. När hon lutar sitt huvud mot mitt bröst och jag känner hur hennes kropp får ro. Då andas jag lättare igen.

Jag ser glädjen i hennes ögon över att vara hos mig. Mitt hjärta slår i vanlig rytm och jag vet att hon är trygg igen.

Då slappnar jag av och tröttheten sköljer över mig.

Det finns en liten till där alldeles bredvid mig som smyger handen in i min . Jag ser in i hennes ögon när hon säger ”Jag var rädd mamma”.

Hand i hand går vi hem. Vi tre.

Hem till det som jag ger er varje dag.

Trygghet, lugn och kärlek.

Och jag ser dem. Jag ser dem när de sover, när de gläds och när de är ledsna.

Varje dag vaknar jag och ger dem mig. Och det gör mig lycklig.

Det gör dem starka.

Men ibland kommer dagar då jag bara är rädd. Då jag hoppas att mina ord, mina tankar och min kärlek ska hjälpa dem hålla ihop när jag inte är där.

För ni är viktigast i mitt liv. Varje dag.

// Mamma

Read Full Post »

Det tisslas och tasslas här hemma. Det är en födelsedag på väg. Och som många andra föräldrar funderar jag nu på vart tiden tagit vägen. Hon var ju så liten nyss.

”Ett år till så är hon tonåring”, sa svägerskan glatt. ”Ha”, sa jag. ”Hon har varit tonåring sedan hon var två.”

Fast en grymt skön tonåring.

Men på riktigt så är det ett år kvar, till den officiella tonårsperioden börjar. Nu fyller hon 12. Stort det med. Tycker jag.

Så tänker jag på första gången jag höll henne i mina armar. Knappt två veckor gammal. Olivbrun hy och svart hår. Mycket hår. Hon var den finaste jag någonsin sett. Mitt hjärta.

Hon är den finaste fortfarande. Hon och hennes syster.

Read Full Post »

Det fnissas från rummet här bredvid. Plötsligt hörs ett skratt och en ljus röst. Så hemtrevligt på något vis. Och tryggt. De där fnittriga tjejerna skänker trygghet.

Idag är en dag som alla andra dagar. Kanske värker mina fötter lite extra och lite tröttare är jag nog allt. Det finns en spänning varje dag som jag är duktig på att ignorera. Fast jag borde naturligtvis lösa upp knuten en gång för alla.

Jag kommer dit.

Läste om den engelska familjen som drog till Uganda för att lära sina otacksamma barn lite om tacksamhet av de fattiga barnen som ingenting har. Ur sjukdom och svält ska de bli bättre människor. Nu leker de med fattiga ugandiska barn utan skor på fötterna, men med ett leende.

Familjen åker ner, mamman som är läkare jobbar via en biståndsorganisation. Och barnen leker med de bruna barnen. Lär sig om livet genom de andra barnens utsatthet.

Sen när de har lärt sig färdigt.

Då åker de hem.

Pratar om sina fantastiska upplevelser.

Och barnen i Uganda bor kvar, fattiga leker de utan skor på fötterna, men med ett leende.

Read Full Post »

Older Posts »