Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Vardag’ Category

Jag vet att mina barn kommer träffa elaka människor, det är så världen ser ut. Men det gör ont i hjärtat.

När det händer.

Dottern var och badade idag. Det finns två bubbelbad bredvid varandra i det stora badhuset. Det ena bubbelbadet är fullt, där sitter bara människor med ljus hy, som min dotter säger, i det andra satt hon och tre till.

Alla mörkhyade i olika nyanser.

De hade alla satt sig i bubbelbaden innan de hade satt igång. Trots att det står på skyltar, tydligt, att man inte ska sitta i dem mellan bubbelbaden.

Det var dumt, sa dottern när hon berättade. Men alla gör så.

Då kom damen.

Hon gick förbi det första bubbelbadet. Stannade vi det andra. Tittade på min dotter och de andra i badet med mörk hy.

– Man ska inte sitta i badet när det inte är igång. Det vet ni väl. Eller kan ni inte läsa?

Det var väl märkligt mamma. Hon sa inte till dem som satt i det första badet. Men det är klart.

De var alla ljusa i skinnet.

Read Full Post »

Lust till dagen

Vaknade och hade ingen lust till dagen. Kände mig ensam. Saknar något som inte finns.

Någon.

Men saknar inget av det som fanns.

Höstförkylningen håller mig i ett stadigt grepp. Känner mig lite ynklig. Blundar då och känner ännu mammas varma läppar mot min panna. Förvånas över minnets makt.

Blundar och känner.

Pratat med en vän idag. Vi konstaterar att vi har ju varandra. Glömmer ringa ibland. Behöver inte vara ensam.

Har inte haft lust till dagen idag. Men det är okej.

Jag fångar lusten en annan dag.

Read Full Post »

Bacillerna tränger sig på

Jag håller på att dra på mig en rejäl förkylning och sitter uppkrupen i soffan med dator och filt. Kärlekarna pysslar i rummet. Sjunger tillsammans.

Mörkret är kompakt utanför fönstret och hela lägenheten andas lugn. Till och med katterna tassar sakta innan de sjunker ner på golvet och somnar.

Fridfullt.

Aningens febervarm och med lite värk i öronen känns det skönt att veckan snart är slut. Bara två dagar kvar, sedan vila.

Read Full Post »

Bara något litet…

Härligt. Iphonen uppdaterad och uppmappad. Jösses vad skönt det var. Måste var rädd om mitt lilla extraliv. 

Ytterligare några fototräffar inbokade. Härligt. Skänker livskraft. Ger livet lite extra fluffighet. Några fler bilder har det blivit på Flickr. Du hittar dem här och här.

Read Full Post »

Uppdaterar

Kastar mig över uppdateringen av iPhonen när jag kommer hem. Nja, nästan. Efter lite bestyr. Men ändå.

Jaha…. nu sitter jag här. Borde sova men kan inte vänta. Fast jag borde. Skulle kolla om det fungerar för alla andra först och får man tro Twitter, (vilket jag absolut gör :-)) ja, då är det blandad kompott.

Men vill inte vänta på multitasking och mappar. Å, vad jag älskar mappar. Sorterar. Ordning. Liksom mer koll. Vad var det mer, rättstavning, alla mejl i en inkorg och så byta bakgrund.

Bara det nu bli färdigt.

Read Full Post »

När man är så trött att kroppen värker och huvudet surrar. Då ska man vänta med att hålla ihop tills man kommer hem. Att plötsligt känna att tårarna rinner av trötthet och inse att man står på Medborgarplatsens t-banestation. Det är ingen hit.

Men nu föll det sig så. Det var inte mycket att göra än att låta folk titta.

Och le tillbaka lite försiktigt.

Det är den oändliga tröttheten som faller över mig. Efter att jag intalat mig så länge att allt är bra. Att det ordnar sig bakom kröken och att allt blir lite lättare.

Då behöver jag falla igenom en stund. Jag vet inte, kanske samlar jag kraft då.

Barnen kollade film och jag slocknade en timme på soffan. Vaknar av att kärleken säger: ”Mamma, du kanske ska gå och lägga dig i sängen?”

Omtanke.

Men mamma tar en kopp kaffe och hämtar lite luft på balkongen. Och tänker att nästa dipp ska inte ske på Medborgarplatsen.

Ja, helst inte offentligt alls.

Read Full Post »

En aningens snopen blev jag allt. Jaha, liksom. Där stod vi och väntade. Men jag fick gå därifrån i ogjort ärende. Jag tycker nog att man ringer om man får förhinder. Men det var ju någon annans tid det handlade om. Eller hur?

Nåja, tingen är som tingen är. Oföränderliga. Och snopen kanske men inte alls förvånad.

——

Pratade med en vän idag. Hon är smart. Väldigt smart, eller skärpt kanske är ett ännu bättre ord. Hennes intellektuella skicklighet ligger på ett annat plan än mitt. Det gillar jag. Jag får stretcha mina tankar.

Och jag tror jag gör det bra.

För när jag gör det. Stretchar mina tankar. Då tror jag att jag finns där för henne på ett sätt som hon behöver.

Det är en skön känsla.

——

De är de små tingen som gör min vardag.

Read Full Post »

Older Posts »