Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘sorg’

Då som nu. Som alltid. Listan på vems fel det är kan göras oändlig. Det enda namn som aldrig hamnar där är ditt. Överst däremot. Där står mitt.

Jag är inte ensam. Min smärta. Min sorg. Allt delar jag med dig. Och dig. Och dig…

Om vi tillsammans förenar oss i ett skrik. En gång låter vi vår sorg ljuda. Och skriket skakar stjärnorna. Vi rubbar världsbyggnadens balans. En gång.

Tillsammans.

Sedan. I samma sekund. Sluter vi våra läppar.

Tystnad.

Read Full Post »

Separation. Ångest och en stor sorg. Skilsmässa, så jävla trist. Jag vet att det var oundvikligt, men ändå, jag ville tro in i det längsta att det inte var så farligt, att jag kunde få det att fungera.

Om jag bara….

Vi träffades unga, väldigt unga och efter många långa år har vi nu gått skilda vägar. Vänner? Nej, så kan man nog inte säga. Inte alls.

Och även om jag var beredd på det, även om jag förstod att det fanns de av våra gemensamma vänner som skulle ”välja sida”, så hade jag ändå någonstans tänkt att de först skulle prata med oss bägge. Att de någonstans skulle tänka själva.

Det blev inte så.

Man förlorar vänner i en skilsmässa.

Och även det är en sorg.

Read Full Post »

För några dagar sedan skrev Christina Stielli om lycka, och hon pratade om det på radion. Det fick mig att fundera…. igen. Vad gör mig lycklig? Och när jag mår bra, vad gör mig lyckligare? Har jag lärt mig något av den käftsmäll som jag fick för ett halvår sedan och som nockade mig totalt?

Lycka. Glädje. Endorfiner i kroppen som får mig att må bra. Jag ska snart, fem dagar i veckan, ta tunnelbanan till T-centralen eller Hötorget. Jag kan välja. Twittra lite innan jag kliver av och gå några minuter till den stora byggnaden där jag ska umgås med arbetskamrater. Ta en fika. Vara kreativ, äta lunch, gå på möten. Göra saker jag tycker är kul.

Jobba.

Det gör mig lycklig. Skänker en känsla av att finnas till. På riktigt

Eller.

När en liten hand smyger sig in i min, och sedan när hon med bubblande röst berättar om dagen. Vad hon gjort, lärt sig och funderar på. Vi kämpar oss fram i snömodden och hon bara fortsätter prata, andfådd, men så full med ord som bara måste ut. Och jag känner hur jag ler och jag blir varm i hela kroppen. Och jag är lycklig.

Det finns annan lycka, en lycka som smärtar.

Min mamma dog i levercancer, sviterna efter att ha kämpat mot bröstcancer. Vi fick sex veckor från diagnos till död. Och jag fick vara med henne. Det var en smärtsam, sorgsen lycka. Hon kom till sjukhuset och på tredje dagen fick hon en liten stroke. Jag fick kamma hennes hår, hjälpa henne med hennes smink och hålla hennes hand.

Jag var med henne varje dag, drog hennes rullstol och sa till henne, mamma jag älskar dig, du har varit bra. Så bra för mig. Jag såg i hennes ögon att hon älskade mig. Och jag var ledsen. Vi tröstade varandra och där bland all sorg fanns en lycka. En lycka över att få tiden, tiden innan allt var över.

Lycka.

När någon smeker din kind och du blundar, när det känns som om världen utanför flyter bort i dimman och du vet….

Du vet att det finns någon som ser bara dig. Och som finner lycka i att du blir lycklig av att denna någon smeker din kind. Sakta.

Livet gör mig lycklig. Och det vanliga, vardagliga livet gör mig lyckligare.

Som när jag känner mig lite ensam och slänger ut en rad på twitter och jag får en massa sköna rader tillbaka. Så lite, ibland så mycket kärlek. Och varje gång gör det mig förundrad och lycklig. Lycklig över att jag får bekräftelse på att det finns så mycket gott out there. Det behöver jag påminnas om från gång till annan.

Så om jag då vann de där miljonerna på lotto, eller far iväg på en amerikansk talkshow och får massor, jag menar massor av dyra prylar. Vad händer då? Blir jag lycklig? Lyckligare?

Fri, jag blir friare att göra det jag vill. Jag får möjlighet att förverkliga saker jag inte kan göra nu. Men när jag blundar och tänker på det som gör mig lycklig, då ser jag alla dessa dagar, vardagar fyllda med vardagliga saker som jag aldrig någonsin, för någonting vill vara utan.

Då är jag lycklig.

Read Full Post »