Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Barn’

Min lilla söta loppa. Idag fick jag en present av min dotter. Hon for iväg efter skolan och handlade till mig. En försenad födelsedagspresent och en lite tidig mors dags present stod det på kortet. Mina tårar sprutade och kärleken fick hjärtat att bli dubbelt så stort.

Jag älskar dig mamma! Puss, puss, puss, puss…..

Hon hade handlat en blus. Precis en sådan blus som jag tycker om. Hon visste precis. Och det var länge sedan jag blev så glad. Och precis som jag ser henne, ser hon mig.

Du gjorde mig så glad idag min kärlek.

Tack!

Read Full Post »

Det är ljuvligt. När det spritter i barnens ben och de äter sin middag fort, fort för att sedan tumla ner till lekparken. ”Mamma, mamma, kom du med.” Och hur kan man motstå det.

Alla måsten som bor på min axel och alla ting som jag behöver fixa. Men nej. Jag borstar min axel, lägger tingen åt sidan och följer barnen till parken.

Blir lite extra glad av att se alla andra barn som också är där. Och vuxna. En filt och lite kaffe skulle sitta fint. Dessa varma sköna sommarkvällar. På axeln hänger kameran och jag får nog allt en och annan bild.

En stund i soffan med datorn i knäet. För att sedan krypa under täcket. Planera morgondagen och kanske, kanske ägna mina måsten en tanke.

Eller inte.

Read Full Post »

Rädsla. När mitt barn är så ledsen, så förtvivlad att hon inte längre finner orden. När hon ber mig ”Mamma, kom.” Och jag inte är hos henne. När hon till slut bara viskar ”Jag orkar inte mer”. Det är då som rädslan slår rot i mitt hjärta.

Och när jag äntligen får slå mina armar om henne. När hon lutar sitt huvud mot mitt bröst och jag känner hur hennes kropp får ro. Då andas jag lättare igen.

Jag ser glädjen i hennes ögon över att vara hos mig. Mitt hjärta slår i vanlig rytm och jag vet att hon är trygg igen.

Då slappnar jag av och tröttheten sköljer över mig.

Det finns en liten till där alldeles bredvid mig som smyger handen in i min . Jag ser in i hennes ögon när hon säger ”Jag var rädd mamma”.

Hand i hand går vi hem. Vi tre.

Hem till det som jag ger er varje dag.

Trygghet, lugn och kärlek.

Och jag ser dem. Jag ser dem när de sover, när de gläds och när de är ledsna.

Varje dag vaknar jag och ger dem mig. Och det gör mig lycklig.

Det gör dem starka.

Men ibland kommer dagar då jag bara är rädd. Då jag hoppas att mina ord, mina tankar och min kärlek ska hjälpa dem hålla ihop när jag inte är där.

För ni är viktigast i mitt liv. Varje dag.

// Mamma

Read Full Post »

Mamma!” En liten kärlek kastar sig i min famn och kramar mig hårt. ”Titta vad jag har”. Hon sträcker fram handen och visar upp en sten. Som gnistrar. ”Visst är den fin mamma?”

– Vill du ha en sån mamma?, hon tittar förväntansfullt på mig.

– När jag var liten samlade jag på stenar precis som du. Nu är det din tur, svarar jag.

– Å, vad skönt det är att vara hemma. Hon studsar in i rummet med ryggsäcken i handen.

Det var en virvelvind som kom in genom dörren igår. Glädjen över att vara hemma gick inte att ta miste på. Efter en stund kröp hon upp i min famn. ”Jag älskar dig mamma”. Tillsammans myste vi en stund innan det var dags att sova.

Efter att hon somnat smög jag in i hennes rum. Försiktigt lirkade jag loss täcket om hennes svettiga kropp och mjukt pussade jag henne på kinden .

Med mina läppar tätt intill hennes öra viskade jag tyst.

”Du är den finaste, jag älskar dig mitt hjärta”

Read Full Post »

Tystnad. Smärtan som jag varsamt och försiktigt lirkat ur liten vilar nu hos mig. Och jag lutar mitt huvud tungt i mina händer. Uppkrupen på en stol vid vårt bord låter jag mina känslor sväva fritt. Innan jag hämtar hem dem igen.

Jag knyter ett band om säcken som står lutad vid mitt hjärta. Tyget är strävt, gnider sig mot varje känsla som far förbi. Skaver mot varje tanke som smyger sig runt i min kropp, nära mitt sinne.

Andas sakta. Låter all min frustration rinna genom mig, ner på golvet. Bort från oss.

Fokuserar.

Read Full Post »

Idag ville lilla tjejen, efter mycket velande, åka till dig två dagar under lovet. Framsteg. Hon är glad. Ta vara på den tiden nu. Skänk inte bort hennes tid till någon annan.

Lyssna till hennes ord och hör vad hon säger dig. Se henne för den hon är och lita till hennes förmåga. Hon har växt i livet.

Jag har mina regler, du har dina. Hos mig får hon vara ensam hemma, hon får rå om sig själv och hon får röra sig fritt. Att du väljer andra regler är upp till dig och jag säger inget om det.

Säg inget om mina val.

Gör istället dina egna och stå för dem när det blåser.

Hon säger mig hur hon vill ha det. Hon vet att jag lyssnar. Att jag finns där och att min tid med henne är hennes.

Ge henne nu din tid. För hennes skull.

Och för din.

Read Full Post »

Hon tar hopprepet med sig ut. Studs, studs, studs. Gruset under hennes skor krasar. I skuggan ligger små högar av grusblandad snö kvar. Plötsligt tittar hon upp och ser mig. Leendet får hennes ansikte att lysa ikapp med vårsolen.

Jag kryper ihop på stolen. Solen värmer och när jag blundar känns det som om sommaren redan är här. Halva balkongen är fortfarande full med skräp sedan flytten. Om en vecka ska det bort. Saknas grovsoprum krävs det bil och snälla hjälpsamma vänner. Tack snälla du, jag ser fram mot nästa lördag. Då tar jag hela balkongen i besittning.

Sedan en vecka tillbaka sover du tätt, tätt intill mig om natten. Idag, efter det att du blivit arg på mig för ingenting eller allting, kom du krypande in i min famn. ”Förlåt för att jag blev så arg mamma.” Och du tankar ännu mer av mig. Och vi tittar på din syster, tillsammans, när hon studsar runt gården på ben fulla med spring.

Ibland undra jag.

Hur hinner jag fylla på? Men det gör jag. Jag finns där för dig och din syster om och om igen. Och nu lyser solen på oss hjärtat. Vi kommer komma ut på andra sidan.

Jag lovar.

Read Full Post »

Older Posts »