I Europa har man haft lång erfarenhet av främlingsfientliga partier. Där har man provat två vägar, att stänga dem ute och att bjuda in dem i politikens finrum. Båda i syfte att få dem att inte växa mer, att få dem att krympa för att till slut försvinna. ”Ta ut trollen i ljuset så spricker de” är visst talesättet. Båda sätten har fungerat dåligt. De främlingsfientliga partierna finns kvar.
Det är klart att det säger något om frustrationen, vanmakten och rädslan. Det säger något om att många människor tror att om vi bara stänger våra gränser från andra, oliktänkande människor, så löser det våra problem. Naturligtvis är det inte så. Det är vi många som vet.
Ett tredje alternativ. Ta deras argument, deras frågor in i de etablerade partierna. Behandla frågorna där, smula sönder deras argument och räds inte de svåra frågeställningarna: Invandrarpolitiken, asylfrågan, flyktingfrågan. Men håll dem utanför maktens centrum. Låt dem inte få möjlighet att påverka. Slut leden. Gör det inom ramen för gällande regler. Gör rätt. Visa att vi inte, under några omständigheter, tolererar att vi förtrycker människor från andra länder.
Ignorera dem inte. Ignorerar inte Sverigedemokraterna, men låt dem heller inte få makt.
Då ljuder det från alla håll, det är inte demokratiskt. Demokratin står över allt.
Punkt.
Och alla argument att det är ett främlingsfientligt parti med gamla förlegade åsikter, ibland oroväckande snarlika de strömningar som fanns på 30-talet, faller platt. Att vi legitimerar förtryck av människor på grund av hudfärg, religion eller något så enkelt att någon är född i ett annat land än här faller som en fura. För vem vill beskyllas för att inte värna demokratin?
Jag vill inte säga till mina barn att bakom orden ”min demokratiska rättighet”, när jag jobbar politiskt, kan jag ifrågasätta dina vänners existens. Du kan bli tvungen att bevisa dig vara en ”värdig” medborgare, (ska det så småningom stå på hennes leg att hon uppfyller kraven och kan betraktas som svensk trots sin svarta hudfärg) och din mosters val att leva är fel.
Vi har en lag mot diskriminering, men hur ihålig är inte den nu? Nu när vi på demokratisk väg legitimerar diskriminering. Och den svåra frågan blir; diskriminera eller åsiktsfrihet, eller nej, inte bara åsiktsfrihet. För tyck för all del vad du vill, utan vi gör det möjligt att på demokratisk väg leva ut sina åsikter. Göra verklighet av det vi tycker. Vi ger efter för rasistiska åsikter för ingen vill diskutera vad vi fyller vår demokrati med i ett modernt samhälle, när en ny näromvärld blir verklighet och inte längre bara finns på papper.
Att bara sätta upp argumentet demokratisk rättighet som en mur i all diskussion är fegt. Det är att inte tänka hela linan ut – vad blir konsekvensen? Att inte ställa upp för demokratin nu när den blir utsatt är illojalt, att lämna den att stå på egna ben och säga ”det ska bli intressant att se hur demokratin, samhället och etablissemanget klarar det här” är ansvarslöst.
Och det är ett slag i ansiktet till alla människor vi då vänder ryggen.
Argumentet kommer från båda sidor, högt och slagfullt. Demokratisk rättighet. Ni som använder det argumentet, som inte röstat på SD, säger att vi ska ta diskussionen. Gör ni det?
Tar ni diskussionen med Sverigedemokraterna, eller lämnar ni över det på någon annan? För de arga uppropen har varit flera – de som röstat på SD har ingen del i detta, vi som inte har röstat på SD har ingen del i detta heller. Utan det är de – skrivs det och pekas finger – de etablerade partierna som inte tagit sitt ansvar. Vi har ingen del i detta alls.
Det är naturligtvis inte sant.
Jag har en del i det här. Jag har inte engagerat mig tillräckligt. Jag har valt den enkla vägen, väntat på att någon annan tar tag i problemet – på riktigt. Hur har du gjort? Ansvaret är större än några arga ord på en blogg, eller? För att sedan tystna och rikta strålkastarna åt något annat håll ju längre valdagen läggs bakom oss.
”Nu när valet är slut, kan vi återgå till samtal om söta djur då?” ”Hört” på Twitter
Och hörrni, tar ni diskussionen med illegala flyktingar, de papperslösa, de som väntat på uppehållstillstånd i år? Förklarar ni för dem varför 5,7 % av rösterna är viktigare att värna än dem? Eller överlåter ni det till någon annan? För konsekvensen blir ju trots allt att ni vänder några ryggen.
Måla inte fan på väggen. Sluta hetsa. Jo, jag har hört de orden med. Då 1998 när min äldsta dotter kom till Sverige var Sverigedemokraternas partiprogram inte helt igenom tvättat ännu. Då var det möjligt att lägga lappar i min brevlåda om att utlandsadoption borde stoppas, att min dotter borde tvångssteriliseras så att hon inte kunde få barn.
Fel barn.
Jag pratade om Sverigedemokraterna då med. Jag uppmanade folk att rösta i kommande kyrkoval eftersom det var en strategi för dem att ställa upp där mangrant. Det var en väg in i politiken, utstuderat och långsiktigt. Strategin? Få människor brydde sig om att rösta vilket gjorde det möjligt för SD att komma in.
Sverigedemokraterna, ett främlingsfientligt parti.
Måla inte fan på väggen sa man då med. Det har hänt lite sen dess.
Om vi nu leker med tanken att SD får inflytande, om vi leker med tanken att de, precis som i Danmark eller Belgien, där det tredje största partiet är främlingsfientliga. Vlaams Belang som håller Flandern i ett hårt grepp, får igenom ett eller flera av sina krav. Om inte denna mandatperiod så kanske nästa, för vi ska ju inte stänga dörren för dem, eller hur. Det vore ju inte demokratiskt?
Vem, av alla er som gömmer er bakom ordet demokrati, vänder sig till det ensamkommande asylsökande papperslösa barnet på gränsen till vuxen som kommer och knackar på vår dörr. Och säger, vänligt men bestämt, vi har i enlighet med vår demokrati beslutat att du inte är välkommen.
Eller vem av er kommer hem till min soffa och tittar mina barn i ögonen och säger; vi har demokratiskt röstat fram
att dina muslimska vänner inte är tillräckligt försvenskade för
att få stanna i Sverige. Eller vem av er talar om för dem att enligt den demokratiska processen måste det i dina papper, på ditt leg, stå att du är fullvärdig medborgare. Som en förklaring till din mörka hudfärg.
Vem förklarar för dem att; det är bara att acceptera. Och lovar dem att ni ska ta diskussionen, än en gång, eller kanske inte…
Och målar jag fan på väggen, igen?
Det får vi tids nog veta, tänker jag och blickar ut över ett, på många ställen, segregerat men demokratiskt Europa med starka främlingsfientliga krafter.
Read Full Post »
Ett litet hörn som är mitt... 