Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Bara något litet…

Härligt. Iphonen uppdaterad och uppmappad. Jösses vad skönt det var. Måste var rädd om mitt lilla extraliv. 

Ytterligare några fototräffar inbokade. Härligt. Skänker livskraft. Ger livet lite extra fluffighet. Några fler bilder har det blivit på Flickr. Du hittar dem här och här.

Uppdaterar

Kastar mig över uppdateringen av iPhonen när jag kommer hem. Nja, nästan. Efter lite bestyr. Men ändå.

Jaha…. nu sitter jag här. Borde sova men kan inte vänta. Fast jag borde. Skulle kolla om det fungerar för alla andra först och får man tro Twitter, (vilket jag absolut gör :-)) ja, då är det blandad kompott.

Men vill inte vänta på multitasking och mappar. Å, vad jag älskar mappar. Sorterar. Ordning. Liksom mer koll. Vad var det mer, rättstavning, alla mejl i en inkorg och så byta bakgrund.

Bara det nu bli färdigt.

Tänker att jag borde göra en massa saker jag inte gör. Tänker också att jag borde vara nöjd med allt det jag gör. Svårt.

En dryg vecka kvar till semestern. Aningen skrämmande. Skönt. Men ångestladdat.

Ekonomifrånvarande.

Konstant oro. Döljer det väl. Kanske. Tänker att det blir bättre sen. Senare. Tänker också att det är så här det blev. Blir.

Mitt liv.

Drömmer inte längre. Drömmen har dött efter en lång tids pyspunka. Känner ingen sorg.

Märkligt.

Känner ingen sorg. Men en ensamhet. Ensam utan mina drömmar som gav livslust och framtidstro.

Tänker att jag ska se hur det är om ett år, två, tre år. Tänker också att det är då. Nu är nu.

Är förbannad för att jag tillät någon annan att göra mig så ont. Sviken. Lurad.

Förd bakom ljuset.

Andas.

Vilar.

———–pip———-

När man är så trött att kroppen värker och huvudet surrar. Då ska man vänta med att hålla ihop tills man kommer hem. Att plötsligt känna att tårarna rinner av trötthet och inse att man står på Medborgarplatsens t-banestation. Det är ingen hit.

Men nu föll det sig så. Det var inte mycket att göra än att låta folk titta.

Och le tillbaka lite försiktigt.

Det är den oändliga tröttheten som faller över mig. Efter att jag intalat mig så länge att allt är bra. Att det ordnar sig bakom kröken och att allt blir lite lättare.

Då behöver jag falla igenom en stund. Jag vet inte, kanske samlar jag kraft då.

Barnen kollade film och jag slocknade en timme på soffan. Vaknar av att kärleken säger: ”Mamma, du kanske ska gå och lägga dig i sängen?”

Omtanke.

Men mamma tar en kopp kaffe och hämtar lite luft på balkongen. Och tänker att nästa dipp ska inte ske på Medborgarplatsen.

Ja, helst inte offentligt alls.

Jag har lärt mig att njuta av de goda sakerna som händer. För de händer, nästan varje dag. Ibland är de små, nästan obetydliga för andra. Andra gånger är de större och får bäras hem.

Igår när jag låg kvar och slumrade i sängen, halvt vaken, halvt sovandes; då hör jag hur det blippar till i mobilen. Med sömnen kvar i kroppen sträcker jag mig efter Iphonen och läser sms:et som ramlat in.

”Jag stå i solen, väntar på ett tåg. Har jobbat en kväll och en natt. Påminns om hur lyckligt lottad jag är. Vänner har jag. Många. Du är en av de bästa. #kärlek”

Kudden var mjuk under mitt huvud, mina ögon slutna.

Ett leende lekte vid mina läppar. Jag är omtyckt, jag har vänner och jag känner mig trygg. Då och då under dagen läste jag mitt sms och en värme spred sig i kroppen.

Tack @Stora_Essingen ❤

Måndag. Trött. En dag fylld av lite oro, lite tvivel och trötthet. Dagen rinner fram och kvällen är här. Maten ska lagas, det dukas av, städas, plockas undan och jag är trött. Jag står och plockar vid diskbänken när jag hör en röst bakom mig;

”Jag älskar dig mamma. Du är den bästa mamman man kan ha. Du är fin.”

Tröttheten blir genast mycket lättare att bära. Och hjärtat.

Hjärtat ler.

Med kökssaxen öppnar jag försiktigt paketet som färdats en lång väg till mig. Jag plockar fram den ena godsaken efter den andra, den ena delikatessen efter den andra. Helene på Citronodlingen på Sicilien har skickat godsaker till mig.

En omtanke lika varm som Siciliens sol.

Och jag tänker att det fanns en tid då jag hade möjlighet att hjälpa andra, på ett helt annat sätt en vad jag har nu. Jag brukade tänka att allt kommer tillbaka. Under lång tid tittade jag åt fel håll. Trodde hjälpen skulle komma någon annanstans ifrån.

Nu vet jag bättre. Den kommer från där du minst anar det.

Den kommer med värme, kärlek och omtanke. I orden, en gest, ett sms eller ett helt underbart paket.

❤ till dig, Helene på Citronodlingen. När tiden kommer och möjlighet ges.

Då kommer vi.

Barnen och jag.

Fina vännen ställde till kalas idag. Med underbar mat, trevliga samtal med sköna gäster och vacker dukning i ett smakfullt hem, är kvällar som dessa en lisa för själen.

Efter en stunds fixande och trixande på morgonen, förmiddagen, så åkte frk J och jag in till stan. Lite gatufoto skulle fångas med linsen och så maraton förstås. Frk J hade sett fram mot maraton hela veckan. ”Det är så kul mamma.”

Vi tog en promenad längs stadsgårdskajen och landade i Kungsträdgården som idag var fullt med restaurangtält och aktiviteter. Lite mat, en stunds vila och en träff med mormor och morfar gjorde frk J pigg igen.

I sakta mak vandrade vi tillbaka till Slussen. Med varsin kamera fångar vi det som lockar vårt öga. Och snart kommer de. Löparna. Först en och en, sedan liten klunga och stor klunga.  (Här finns bilder)

På tåget landade vi på varsitt säte. Och till ljudet av ett metodiskt dunkade pratade vi om dagen och om drömmar om framtiden. Jag höll kameran i knäet och tog bild efter bild på intet ont anande medpassagerare. ”Vad mycket skog mamma,” sa fkr J. ”Men det är fint.”

Och Solsidan bjöd på just det som namnet utlovar. (Kalasbilder hittar du här)

———-

Nu har vi landat hemma i soffan. Nöjda. Lite popcorn. Slutet på en film och en snabb sväng in till twännerna.

Twitterkalender 2011

Det som började som en vanlig plåtning slutade i ett projekt. Sånt gillar jag. Projektet är en Twitterkalender. Ett gäng med modiga, vanliga, härliga människor ska ställa sig framför min kamera. Och tillsammans ska vi göra något jävligt läckert.

Så vi har fotografen, projektledaren och några modeller. Finns plats för fler. Skulle vara coolt med någon som vill hjälpa till att redigera bilder och sätta ihop det hela. Sedan om någon kunde trycka, vi säljer Twitterkatalogen och allt överskott går till ett Twitterprojekt.

Intresserad? Kontakta mig. Här eller på Twitter @Ullie

Modeller: @amy_tyst, @Bitterfittan @mcsarcne @snakeswamp @Gloriousforrest @mirandasogon @newyN @smulgubbe @Sara77a @jensryden @EmmyZ @MalligaMallan (och hur var det nu med  @darkdesign?) och kanske @lenaside med @TigerAllan

Fotograf: @Ullie

Projektledare: @Ullie

Och visst får det plats fler om någon känner sig glömd. Flera på en bild t.ex. och omslag till kalendern.

Kravet är att varje bild ska ha ett Twitterinslag och inspirationen är Kalenderflickorna – lite hud, mycket vackert och framför allt kul! Varje kotte i kalendern ska vara förbannat stolt över sin bild.

Vill ni bidra med bildförslag?

Självklart vill ni det. Droppa en kommentar och låt fantasin flöda.

Min sommar och höst är räddad. Nu kör vi!