Miljonvinst. Smakar på ordet. Den största m i l j o n v i n s t e n hitintills. Lägger mig på soffan i solgasset. Blundar och låter kroppen domna. Sakta. En del i taget. Och där, i gränslandet mellan sömn och vakenhet låter jag tankarna leka fritt. 214 miljoner.
Jag tänker på alla de som står mig nära. Alla dem vars framtid jag ekonomiskt kan trygga. Alla de som får mitt hjärta att sjunga och min själ att må bra. Och jag ler lite, där inne bland mina virvlande tankar, när jag tänker på att de är så många. Så lyckligt lottad jag är ändå.
Och jag tänker på dig. Du som hela tiden raserar min tillvaro. Om och om igen. Som nu i dagarna.
Återigen lämnar du de gemensamma skulderna till mig och ler från din hörna. Lämnar de i mitt knä att hantera och ser ingen orsak till att ta ansvar du med. Varken nu eller då.
Precis när jag tar mig upp med näsan över vattenytan knuffar du mig tillbaka. Och jag undrar. Hur känns det för dig?
Så skönt det skulle vara att med ett trollslag kunna utplåna allt ekonomiskt samröre vi har med varandra. Kunna veta att jag kan försörja barnen själv. Nu och för alltid.
Jag skulle resa med dem, visa dem världen. Deras värld. På matbordet skulle det stå den maten vi vill äta, fruktfatet skulle vara välfyllt och grönsakslådan full.
Om somrarna skulle jag hyra hus i Italien eller Frankrike eller kanske Costa Rica. Sedan skulle de som ville få komma dit. Och de som inte hade råd med resan, får den betald.
Jag skulle vara skuldfri och leta efter projekt att investera i. Både nära och långt bort. Företag jag kunde hjälpa på traven och vattenprojekt i fattiga länder. Barn som far illa och kvinnor som lever i utsatthet.
En fond skulle jag starta, kanske flera. En för ensamstående mammor. Det är givet. En fond till barnen, och syskonbarnen och vännernas barn. En studiefond så att de slapp dras med en stor studieskuld under yrkeslivet. Vad mera? Det finns tid att tänka på.
Och jag skulle inte skänka dig en tanke.
Inte en enda.
Det är mitt löfte till dig.
Vilken skitstövel (sorry) har du egentligen varit gift med???? Kan du inte ta en advokat till hjälp?
Ja att drömma om 214 miljoner svindlar… jag låter bli.
Skitstövel var ordet! Tycker det förra inlägget ihop med det här säger mej att “han” absolut inte är en vuxen man utan mammas “pojke” som inte kan ta eget ansvar vare sig för sig själv eller Era barn.
214 milioner vill jag inte vinna;)
Hoppas Du har det lite skönt i alla fall över Påsken!
annette
Kära Ullie! Du har en enorm styrka och en otrolig empati. Vet du det? Du lever i en väldigt utsatt situation, går igenom ett helvete och vad gör du då? Jo du funderar på hur du skulle kunna hjälpa andra om du vann alla pengarna… Du är beundransvärd och jag är så otroligt glad att jag “träffat” dig, du ger mina egna tankar perspektiv och du sätter ord på mina funderingar. Kramar skickar jag insvepta i cellofan!
[...] Men inte i Afrika, utan hemma i Sverige. För jo, det finns behövande nära oss också. Något som också Ulrica tar fasta på, och hennes tankar ligger inte så långt ifrån mina [...]