Du kysser pulsens slag under min hud. När jag balanserar på gränsen till utsatthet vilar du hos mig. Och du låter dina ord smeka mina andetag.
När du älskar mig delar du min förtvivlan och kramar sönder mina illusioner. Varsamt. Du dricker min skål. Mina tårar samlar du i en silverkopp.
Och när jag vaknar om morgonen har du sköljt mitt ansikte fritt från de masker jag bär. Min kropp har du smekt ren från alla slitna fasader.
Mina nakna fötter rör försiktigt vid golvet och jag ser de små kärleksförklaringarna du lämnat till mig.
Varje gåva är jag. Och du ser mig. Varje dag.
Du är aldrig rädd, du ger mig allt.
Mitt hjärta andas dig.
Och jag älskar.
Så svindlande vackert skrivet, Ulrica! Jag hoppas att du får en fin dag.
M
[...] var att jag fastnade hos Bruse, hans sätt att beskriva ytterligare en form av känslan. Även Ulrica förmedlar känslan så väl i det hon önskar att jag får rysningar, närheten är så påtaglig. Känner du [...]
Underbart Ulrika.. sveps med av dina ord och känslorna som fyller mig, har jag inga ord för, så vackert….. E-L