För några dagar sedan skrev Christina Stielli om lycka, och hon pratade om det på radion. Det fick mig att fundera…. igen. Vad gör mig lycklig? Och när jag mår bra, vad gör mig lyckligare? Har jag lärt mig något av den käftsmäll som jag fick för ett halvår sedan och som nockade mig totalt?
Lycka. Glädje. Endorfiner i kroppen som får mig att må bra. Jag ska snart, fem dagar i veckan, ta tunnelbanan till T-centralen eller Hötorget. Jag kan välja. Twittra lite innan jag kliver av och gå några minuter till den stora byggnaden där jag ska umgås med arbetskamrater. Ta en fika. Vara kreativ, äta lunch, gå på möten. Göra saker jag tycker är kul.
Jobba.
Det gör mig lycklig. Skänker en känsla av att finnas till. På riktigt
Eller.
När en liten hand smyger sig in i min, och sedan när hon med bubblande röst berättar om dagen. Vad hon gjort, lärt sig och funderar på. Vi kämpar oss fram i snömodden och hon bara fortsätter prata, andfådd, men så full med ord som bara måste ut. Och jag känner hur jag ler och jag blir varm i hela kroppen. Och jag är lycklig.
Det finns annan lycka, en lycka som smärtar.
Min mamma dog i levercancer, sviterna efter att ha kämpat mot bröstcancer. Vi fick sex veckor från diagnos till död. Och jag fick vara med henne. Det var en smärtsam, sorgsen lycka. Hon kom till sjukhuset och på tredje dagen fick hon en liten stroke. Jag fick kamma hennes hår, hjälpa henne med hennes smink och hålla hennes hand.
Jag var med henne varje dag, drog hennes rullstol och sa till henne, mamma jag älskar dig, du har varit bra. Så bra för mig. Jag såg i hennes ögon att hon älskade mig. Och jag var ledsen. Vi tröstade varandra och där bland all sorg fanns en lycka. En lycka över att få tiden, tiden innan allt var över.
Lycka.
När någon smeker din kind och du blundar, när det känns som om världen utanför flyter bort i dimman och du vet….
Du vet att det finns någon som ser bara dig. Och som finner lycka i att du blir lycklig av att denna någon smeker din kind. Sakta.
Livet gör mig lycklig. Och det vanliga, vardagliga livet gör mig lyckligare.
Som när jag känner mig lite ensam och slänger ut en rad på twitter och jag får en massa sköna rader tillbaka. Så lite, ibland så mycket kärlek. Och varje gång gör det mig förundrad och lycklig. Lycklig över att jag får bekräftelse på att det finns så mycket gott out there. Det behöver jag påminnas om från gång till annan.
Så om jag då vann de där miljonerna på lotto, eller far iväg på en amerikansk talkshow och får massor, jag menar massor av dyra prylar. Vad händer då? Blir jag lycklig? Lyckligare?
Fri, jag blir friare att göra det jag vill. Jag får möjlighet att förverkliga saker jag inte kan göra nu. Men när jag blundar och tänker på det som gör mig lycklig, då ser jag alla dessa dagar, vardagar fyllda med vardagliga saker som jag aldrig någonsin, för någonting vill vara utan.
Då är jag lycklig.
Lycka!! Vad är egentligen lycka? Är det att känna ett rus i kroppen? I såfall känner jag det då min dotter är glad. Men finns egentligen lycka? Är det när alla endorfiner i kroppen får spel och man bara vill le och skratta. Borde inte lycka vara den starkaste känslan? Ibland så känns det som om andra känslor tar vid alltför ofta. Ilska, sorg, skam mm
Tänk om vi kunde injesera oss med lite extra lycka, tänk vilken underbar värd vi skulle få då!
Susanne
Ja Susanne, kanske är det så att vi låter de andra känslorna ta över. De som tar mycket plats för att de är så besvärliga, jobbiga och just därför blir stora. Såsom ilska, sorg eller skam som du nämner.
Kanske det är just därför vi måste erövra vardagskänslorna som med små puffar gör oss glada och kanske och skänker oss lycka. I alla fall är det så för mig. Om vi anstränger oss att känna dem, de små känslorna kanske de jobbiga inte får lika stor plats.
Prova.
Visst är det så, att vi ibland låter andra känslor ta över, när lyckokänslan borde vara störst. Jag sitter och läser boken ” varför mår vi så dåligt när vi har det så bra” Visst har vi det bra! Jag har en son som har missbrukat och har svårt att komma tillbaka till livet, jag är nyseparerad med en lite dotter på 4, jag lider av värk i kroppen sedan flera år. Men… visst har vi det bra. Om jag skulle sitta och älta och fundera kan jag lika bra gå under. Jag vägrar att kännas vid min värk, är därför jympaledare i friskis, jag jobbar heltid. Jag kämpar på med separationen samt försöker stötta min son så gott jag kan. För visst har vi det bra! Vi har mat, lägenhet, jag har jobb och vänner. Om jag skulle tänka annat skulle jag inte ha det bra. Tankarna styr vårt medvetande och sinnestämning.
❤
För mig så är lycka att må bra i vardagen. Att känna att familj & vänner mår bra, att man har en fast inkomst som kan sponsra guldkanterna och att man har någon att hålla i handen.
För mig är lycka stillsam & varm; visst är det härligt när det bubblar över & man skrattar och är helt stissig, men det är ändå till den stillsamma, varma tryggheten att älska & vara älskad som gör mig riktigt, riktigt lycklig.
Tack för att du & Christina fick mig att tänka till! 🙂
Ordet lycka används lite för lite ibland kan jag tycka, för lycka är så mkt både i stort och smått, men det är den där lite vanliga vardagliga lyckan jag uppskattar mest i livet.
Att vinna en massa pengar skulle inte göra mej lyckligare, däremot precis som Du skriver friare att göra saker jag inte kan idag.
annette