Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Bloggen flyttar…

… till www.ulricatorning.se följ med mig dit. Bloggen är under utveckling så tipsa gärna om saker du saknar.

Hälsningar Ulrica

Hur tänkte Sara Trus när hon skrev artikel i DN idag?

Överhuvudtaget?

Eller är Sara Trus bara en pseudonym? Kanske den har skrivits av någon annan, av flera.  Ironi på mycket hög nivå eller bara en skribent som låtit sig förföras hela vägen in i kaklet.

Vad jag pratar om? Den Perfekta Vindsvåningen i Vasastan:

Vindsvåningar har blivit ett sätt att leva

Kan det möjligen vara den mest ironiska tidningsartikel jag någonsin läst? Jag kommer gå runt med ett litet leende lekande på läpparna hela dagen.

”Eric Tour vänder vant de spröda råvarorna på sin teppanyakihäll. Vårlök, groddar och mizunasalladens dekorativa blad lierar sig med äggnudlar och räkor. Heta droppar från flaskor och burkar med besynnerligt innehåll får fullborda verket.

eller…

”En utvald samling har fått sin plats på murstocken intill köket. Här tronar en vacker urna från Österlen och det bevingade lejonet Pixiu, som enligt kinesisk mytologi är drakens nionde son. Enligt feng shui ska den lilla figuren bringa rikedom och skydda mot ondska.”

Hahaha….

You’ve made my day, Sara Trus!

Kan ni inte läsa?

Jag vet att mina barn kommer träffa elaka människor, det är så världen ser ut. Men det gör ont i hjärtat.

När det händer.

Dottern var och badade idag. Det finns två bubbelbad bredvid varandra i det stora badhuset. Det ena bubbelbadet är fullt, där sitter bara människor med ljus hy, som min dotter säger, i det andra satt hon och tre till.

Alla mörkhyade i olika nyanser.

De hade alla satt sig i bubbelbaden innan de hade satt igång. Trots att det står på skyltar, tydligt, att man inte ska sitta i dem mellan bubbelbaden.

Det var dumt, sa dottern när hon berättade. Men alla gör så.

Då kom damen.

Hon gick förbi det första bubbelbadet. Stannade vi det andra. Tittade på min dotter och de andra i badet med mörk hy.

– Man ska inte sitta i badet när det inte är igång. Det vet ni väl. Eller kan ni inte läsa?

Det var väl märkligt mamma. Hon sa inte till dem som satt i det första badet. Men det är klart.

De var alla ljusa i skinnet.

Lust till dagen

Vaknade och hade ingen lust till dagen. Kände mig ensam. Saknar något som inte finns.

Någon.

Men saknar inget av det som fanns.

Höstförkylningen håller mig i ett stadigt grepp. Känner mig lite ynklig. Blundar då och känner ännu mammas varma läppar mot min panna. Förvånas över minnets makt.

Blundar och känner.

Pratat med en vän idag. Vi konstaterar att vi har ju varandra. Glömmer ringa ibland. Behöver inte vara ensam.

Har inte haft lust till dagen idag. Men det är okej.

Jag fångar lusten en annan dag.

Bacillerna tränger sig på

Jag håller på att dra på mig en rejäl förkylning och sitter uppkrupen i soffan med dator och filt. Kärlekarna pysslar i rummet. Sjunger tillsammans.

Mörkret är kompakt utanför fönstret och hela lägenheten andas lugn. Till och med katterna tassar sakta innan de sjunker ner på golvet och somnar.

Fridfullt.

Aningens febervarm och med lite värk i öronen känns det skönt att veckan snart är slut. Bara två dagar kvar, sedan vila.

I Europa har man haft lång erfarenhet av främlingsfientliga partier. Där har man provat två vägar, att stänga dem ute och att bjuda in dem i politikens finrum. Båda i syfte att få dem att inte växa mer, att få dem att krympa för att till slut försvinna. ”Ta ut trollen i ljuset så spricker de” är visst talesättet. Båda sätten har fungerat dåligt. De främlingsfientliga partierna finns kvar.

Det är klart att det säger något om frustrationen, vanmakten och rädslan. Det säger något om att många människor tror att om vi bara stänger våra gränser från andra, oliktänkande människor, så löser det våra problem. Naturligtvis är det inte så. Det är vi många som vet.

Ett tredje alternativ. Ta deras argument, deras frågor in i de etablerade partierna. Behandla frågorna där, smula sönder deras argument och räds inte de svåra frågeställningarna: Invandrarpolitiken, asylfrågan, flyktingfrågan. Men håll dem utanför maktens centrum. Låt dem inte få möjlighet att påverka. Slut leden. Gör det inom ramen för gällande regler. Gör rätt. Visa att vi inte, under några omständigheter, tolererar att vi förtrycker människor från andra länder.

Ignorera dem inte. Ignorerar inte Sverigedemokraterna, men låt dem heller inte få makt.

Då ljuder det från alla håll, det är inte demokratiskt. Demokratin står över allt.

Punkt.

Och alla argument att det är ett främlingsfientligt parti med gamla förlegade åsikter, ibland oroväckande snarlika de strömningar som fanns på 30-talet, faller platt. Att vi legitimerar förtryck av människor på grund av hudfärg, religion eller något så enkelt att någon är född i ett annat land än här faller som en fura. För vem vill beskyllas för att inte värna demokratin?

Jag vill inte säga till mina barn att bakom orden ”min demokratiska rättighet”, när jag jobbar politiskt, kan jag ifrågasätta dina vänners existens. Du kan bli tvungen att bevisa dig vara en ”värdig” medborgare, (ska det så småningom stå på hennes leg att hon uppfyller kraven och kan betraktas som svensk trots sin svarta hudfärg) och din mosters val att leva är fel.

Vi har en lag mot diskriminering, men hur ihålig är inte den nu? Nu när vi på demokratisk väg legitimerar diskriminering. Och den svåra frågan blir; diskriminera eller åsiktsfrihet, eller nej, inte bara åsiktsfrihet. För tyck för all del vad du vill, utan vi gör det möjligt att på demokratisk väg leva ut sina åsikter. Göra verklighet av det vi tycker. Vi ger efter för rasistiska åsikter för ingen vill diskutera vad vi fyller vår demokrati med i ett modernt samhälle, när en ny näromvärld blir verklighet och inte längre bara finns på papper.

Att bara sätta upp argumentet demokratisk rättighet som en mur i all diskussion är fegt. Det är att inte tänka hela linan ut – vad blir konsekvensen? Att inte ställa upp för demokratin nu när den blir utsatt är illojalt, att lämna den att stå på egna ben och säga ”det ska bli intressant att se hur demokratin, samhället och etablissemanget klarar det här” är ansvarslöst.

Och det är ett slag i ansiktet till alla människor vi då vänder ryggen.

Argumentet kommer från båda sidor, högt och slagfullt. Demokratisk rättighet. Ni som använder det argumentet, som inte röstat på SD, säger att vi ska ta diskussionen. Gör ni det?

Tar ni diskussionen med Sverigedemokraterna, eller lämnar ni över det på någon annan? För de arga uppropen har varit flera – de som röstat på SD har ingen del i detta, vi som inte har röstat på SD har ingen del i detta heller. Utan det är de – skrivs det och pekas finger – de etablerade partierna som inte tagit sitt ansvar. Vi har ingen del i detta alls.

Det är naturligtvis inte sant.

Jag har en del i det här. Jag har inte engagerat mig tillräckligt. Jag har valt den enkla vägen, väntat på att någon annan tar tag i problemet – på riktigt. Hur har du gjort? Ansvaret är större än några arga ord på en blogg, eller? För att sedan tystna och rikta strålkastarna åt något annat håll ju längre valdagen läggs bakom oss.

”Nu när valet är slut, kan vi återgå till samtal om söta djur då?” ”Hört” på Twitter

Och hörrni, tar ni diskussionen med illegala flyktingar, de papperslösa, de som väntat på uppehållstillstånd i år? Förklarar ni för dem varför 5,7 % av rösterna är viktigare att värna än dem? Eller överlåter ni det till någon annan? För konsekvensen blir ju trots allt att ni vänder några ryggen.

Måla inte fan på väggen. Sluta hetsa. Jo, jag har hört de orden med. Då 1998 när min äldsta dotter kom till Sverige var Sverigedemokraternas partiprogram inte helt igenom tvättat ännu. Då var det möjligt att lägga lappar i min brevlåda om att utlandsadoption borde stoppas, att min dotter borde tvångssteriliseras så att hon inte kunde få barn.

Fel barn.

Jag pratade om Sverigedemokraterna då med. Jag uppmanade folk att rösta i kommande kyrkoval eftersom det var en strategi för dem att ställa upp där mangrant. Det var en väg in i politiken, utstuderat och långsiktigt. Strategin? Få människor brydde sig om att rösta vilket gjorde det möjligt för SD att komma in.

Sverigedemokraterna, ett främlingsfientligt parti.

Måla inte fan på väggen sa man då med. Det har hänt lite sen dess.

Om vi nu leker med tanken att SD får inflytande, om vi leker med tanken att de, precis som i Danmark eller Belgien, där det tredje största partiet är främlingsfientliga. Vlaams Belang som håller Flandern i ett hårt grepp, får igenom ett eller flera av sina krav. Om inte denna mandatperiod så kanske nästa, för vi ska ju inte stänga dörren för dem, eller hur. Det vore ju inte demokratiskt?

Vem, av alla er som gömmer er bakom ordet demokrati, vänder sig till det ensamkommande asylsökande papperslösa barnet på gränsen till vuxen som kommer och knackar på vår dörr. Och säger, vänligt men bestämt, vi har i enlighet med vår demokrati beslutat att du inte är välkommen.

Eller vem av er kommer hem till min soffa och tittar mina barn i ögonen och säger; vi har demokratiskt röstat fram att dina muslimska vänner inte är tillräckligt försvenskade för
att få stanna i Sverige. Eller vem av er talar om för dem att enligt den demokratiska processen måste det i dina papper, på ditt leg, stå att du är fullvärdig medborgare. Som en förklaring till din mörka hudfärg.

Vem förklarar för dem att; det är bara att acceptera. Och lovar dem att ni ska ta diskussionen, än en gång, eller kanske inte…

Och målar jag fan på väggen, igen?

Det får vi tids nog veta, tänker jag och blickar ut över ett, på många ställen, segregerat men demokratiskt Europa med starka främlingsfientliga krafter.

Idag kramar jag min yngsta dotter lite extra när det är dags för nattning. Jag kan inte skydda henne mot världen, men jag  gör vad jag kan för att trygga hennes framtid. Jag tänker inte vara tyst.

För min 12-åriga dotter ska jag förklara hur, i ett demokratiskt samhälle, ett främlingsfientligt parti kan komma in i riksdagen. Detta trots att det finns en lag som säger att vi inte får diskriminera andra, ostraffat.

Du förstår, i ett demokratiskt samhälle accepterar vi allt. Det är även politiskt okej att säga att du inte borde få vara hos mig. Det är politiskt och demokratiskt möjligt för människor att aktivt jobba för diskriminering av andra människor.

När du kom till mig la Sverigedemokraterna lappar i min låda. ”Stoppa adoption från utlandet” ”Inför tvångskastrering på adopterade från utlandet”. Idag är det möjligt att i det nya Sverige, under namnet demokrati, politiskt jobba aktivt för de frågorna.

Idag har de tvättat partiprogrammet och visar inte, utåt, sina extrema åsikter. Jag är övertygad om att åsikterna finns där. Under ytan.

Demokratin är oerhört viktig. Ibland slår den fel. Jag är så ledsen att du drabbas av den, för mig är det obegripligt att ett främlingsfientligt, rasistiskt, parti har kommit in i riksdagen. Fått möjlighet att påverka.

Idag har det varit lätt att hålla sig för skratt.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.